Dalens sjukhus och storsjukhuset som aldrig byggdes

Dalens sjukhus syns på långt håll. Tegelhuset vid Åstorpsringen har tio våningar och byggdes för omkring 400 patienter i långvård (sjukhusvård för främst äldre och långvarigt sjuka som inte behövde ett akutsjukhus). I dag rymmer det geriatrik, rehabilitering och en vårdcentral och antalet vårdplatser är 155–172 beroende på hur salarna används (Region Stockholms fastighets- och serviceförvaltning). Tre våningar står tomma, eftersom rören och de andra installationerna där är i så dåligt skick att lokalerna inte längre går att använda för vård enligt Locums förstudie från 2025. Redan 2022 skrev Locum att rörstammarna inte klarar ett fullt uthyrt hus (styrelsehandling).

Huset är resten av en mycket större plan. Locum, som förvaltar sjukhuset, och Wikipedia skriver att ambitionen var att bygga norra Europas största sjukhus. När vi gräver i stadens och statens egna handlingar visar det sig dock att planerna aldrig var i närheten av det. Men planen var ändå stor: ett centralsjukhus för söderort med tolv våningar, egen entré från tunnelbanan och upp till 1 500 vårdplatser.

En tomt mellan Blåsut och Sandsborg

Redan i mars 1956 godkände stadsfullmäktige riktlinjer för sjukvården i Stor-Stockholm, och i dem ingick ett nytt sjukhus i Enskededalen. Fastighetsnämnden hade reserverat marken, vilket framgår av stadens kommunalkalender 1962.

Tomten låg i Dalen, mellan tunnelbanestationerna Blåsut och Sandsborg. Där fanns grusåsen Röda backen, som grustäkt länge hade ätit av, torpet Dalens gård från 1700-talet och Söderorts första koloniträdgårdar, anlagda 1911.

Staden ville ha ett centrallasarett för de södra förorterna och räknade med omkring 900 vårdplatser. I januari 1961 ville borgarråden Hjalmar Mehr och Folke Kyling gå längre: Karolinska institutets nya undervisningssjukhus skulle byggas i Enskededalen i stället för vid Sabbatsberg. Stadens stomplan från februari samma år räknade med 1 320 vårdplatser, och staden övervägde en enhet för mentalsjukvård med ytterligare omkring 300, framgår av regeringens proposition 1961:198. På en kartskiss i propositionen heter projektet Enskede sjukhus.

Staten valde till slut istället S:t Görans sjukhus för undervisningen. I överenskommelsen med staden den 20 oktober 1961 står dock att sjukhuset i Enskededalen ”skall omedelbart påbörjas”, som ett kommunalt sjukhus enbart för sjukvårdens behov.

Ett nytt centralsjukhus

Något omedelbart bygge blev det inte. En byggnadskommitté med sjukvårdsborgarrådet Folke Kyling som ordförande tillsattes i januari 1962, och Stor-Stockholms sjukhusplan räknade med att storsjukhusen i Huddinge och Enskededalen skulle tas i bruk omkring 1970.

År 1965 räknade staden med omkring 1 450 vårdplatser, varav omkring 350 för mentalsjukvård, och byggnadskommittén lät trycka skrifter om generalplanen på engelska, tyska och franska. Samma år förlorade Dalen undervisningen en andra gång. Statens utredning föredrog landstingets planerade sjukhus i Huddinge, som hade omkring 120 hektar mark mot Dalens 27,5 (SOU 1965:11). Med prop. 1965:141 blev Huddinge Stockholms tredje undervisningssjukhus.

Men staden höll fast vid sin byggnadsplan. I juni 1967 antog stadsfullmäktige stadsplanen för Enskededalens sjukhus. Sjukhusområdet var omkring 26 hektar, vårdbyggnaden skulle få tolv våningar och en egen entré från tunnelbanan, och Dalens gård skulle bli mittpunkt i en sjukhuspark (planbeskrivningen). Planen gav plats för ett sjukhus med 1 500 vårdplatser, skrev stadsbyggnadskontoret i efterhand (planbeskrivning 1976).

En av kritikerna var landstingets finansdirektör Per-Erik Öberg. Han menade 1967 att landstingets stora sjukhus i Huddinge gjorde ett centralsjukhus i Enskede onödigt, enligt en pressöversikt i Läkartidningen året därpå. Staden tog ändå fram en uppdaterad generalplan i december 1968, och 1969 gav den ut ett särtryck ur tidskriften Byggnadsindustrin med titeln Enskededalens sjukhus: Stockholms stads nya centralsjukhus. Ännu våren 1970 hade stadens sjukvårdsstyrelse en egen avdelning för Enskededalens sjukhus.

352 kolonistugor

Koloniområdet i Dalen hade 352 stugor, och nästan 90 procent av dem revs för sjukhusets skull, skriver Koloniföreningen Dalen. Det skedde under 1960-talet, trots kolonisternas protester (Stadsmuseet), och stadsplanen från 1967 tog med koloniområdena på båda sidor om Gamla Tyresövägen. Kolonisterna fick tre veckor på sig att riva och bränna sina stugor, annars fick de betala 200 kronor för att någon annan gjorde det, berättar Södra Årstalundens koloniträdgårdsförening.

Rivningen väckte ilska bland kolonister i hela Stockholm och ledde till ett politiskt stormöte 1969. Fyrtio år senare togs den upp i kommunfullmäktige. ”Ett sorgligt exempel är rivningen av Enskededalens kolonistugeområde för planer på ett jättesjukhus som sen aldrig byggdes”, skrev Martin Michel (MP) i en interpellation 2009.

Ett fyrtiotal lotter finns kvar, öster om Åstorpsringen vid Dalgårdsvägen (Stockholms stad).

Norra Europas största?

Superlativet har ingen källa, varken hos Locum eller på Wikipedia. I en text om Sandsborg från 1998 skrev Stadsmuseet att Dalens gård revs för det som skulle bli ”Europas största sjukhus”, inom citattecken. I handlingarna från 1950-, 60- och 70-talen hittar vi dock inga belägg för att det faktiskt varit en plan på riktigt.

Siffrorna talar dessutom emot det. När statens expertdelegation 1961 jämförde platser för undervisningssjukhuset skrev den att 1 300–1 700 vårdplatser var normalt för ett undervisningssjukhus. Karolinska sjukhuset skulle få 1 964 när två nya kliniker var klara (prop. 1961:198). I planerna från 1965 skulle Karolinska få 2 175 vårdplatser, Huddinge omkring 1 600 och Södersjukhuset omkring 1 550 (SOU 1965:11). Med sina 1 450 hade sjukhuset i Dalen inte ens blivit störst i Stockholm.

Ett slut utan beslut

När planen slutligen lades ned, och av vem, har vi inte hittat något beslut om. Locum skriver att den lades på hyllan 1970, när landstinget i stället ville satsa på Huddinge. Men Huddinge hade valts redan 1965, och landstinget tog över stadens sjukvård först den 1 januari 1971 (kommunalkalendern 1971).

Ännu hösten 1971 skrev Stadsmuseet om sjukhusparken. Dalens gård hade brunnit i maj, och marken ägdes nu av landstinget. ”Vid projektering av sjukhusområdet har man räknat med att bevara Dalens gård i sjukhusparken”, skrev museet i oktober (Stadsmuseets skrivelser). Gården revs samma år (Museinämndens berättelse 1971).

Kvar blev en uppgrävd tomt. År 1976 beskrev stadsbyggnadskontoret öppna schakt sex till åtta meter under den omgivande marken efter markarbetena för sjukhuset (planbeskrivning 1976). Vad planeringen kostade vet vi inte. Två läkare, Gunnar Biörck och P.C. Jersild, nämnde senare 50 respektive 60 miljoner kronor, men ingen av dem angav någon källa.

Det mesta av marken gick till Svenska Bostäder 1975 (Bebyggelseregistret). Att stadens fastighetsnämnd lät det allmännyttiga bolaget äga och förvalta de omkring 1 600 lägenheterna togs upp i riksdagen, där Folkpartiet kritiserade beslutet för att minska konkurrensen i bostadsbyggandet. Två nya stadsplaner vann laga kraft 1977: en för 1 500 lägenheter och en för landstingets sjukhus med omkring 400 platser för långvård och öppenvård. Sjukhusplanen omfattade drygt sex hektar, en knapp fjärdedel av den gamla sjukhusmarken (planbeskrivning 1976).

Det som byggdes

Bygget började 1977, och sjukhuset blev en kopia av Sollentuna sjukhus, skriver Locum. Sollentuna invigdes året därpå och var byggt för 336 vårdplatser (Locum). Dalen blev större: från 1981 fanns här 384 platser för långvård, tio för dagvård och en vårdcentral. Ritningarna kom från BLP Arkitektkontor, och Stadsmuseet har klassat huset som grönt, alltså särskilt värdefullt.

Sjukhuset stod klart 1980. I april samma år tog en riksdagsledamot från VPK upp Enskededalen som det senaste exemplet på färdigbyggda vårdinrättningar som inte kunde öppna i brist på personal (riksdagens protokoll). Många av de första anställda kom från Serafimerlasarettet på Kungsholmen, som stängde i januari 1980, enligt Locum.

Runt sjukhuset växte bostadsområdet Dalen fram 1978–82, ritat av Björn Janlert på FFNS och fastighetskontorets arkitekter (Stadsmuseet). Husen ligger tätt kring planterade gårdar, som fått namn efter sina träd och buskar, som Körsbärsgården, Rönnbärsgården och Plommongården. ”Av vanten blev en tumme”, sammanfattar Bebyggelseregistret. Två kvarter heter Kolonisten och Kolonistugan (gatu- och fastighetskontoret).

Enskede sjukhus i Babels hus

I litteraturen blev storsjukhuset av. P.C. Jersilds roman Babels hus (1978) utspelar sig på det påhittade Enskede sjukhus, som i boken ligger där Stockholms största kolonistugeområde revs i början av 1960-talet. Boken har ofta lästs som en satir om Huddinge sjukhus, där Jersild arbetade 1974–1977 (Jersilds essä för Karolinska institutet). Men 1981 skrev han att han inte ville peka ut Huddinge och därför lät det aldrig byggda sjukhuset i Enskede stå färdigt i romanen (Professionella bekännelser). I memoarerna 2016 är han tydlig: ”förebilden hette Enskededalen” (Medicinska memoarer).

Sveriges Television gjorde en serie i sex delar av romanen, i regi av Jonas Cornell. Den sändes vintern 1981 (Svensk Filmdatabas) och finns i SVT:s Öppet arkiv. I serien ska drottningens nästa förlossning av säkerhetsskäl skötas av Enskede sjukhus.

Enligt Wikipedia spelades delar av serien in på Dalens sjukhus, men det har vi inte kunnat belägga. Källan som Wikipedia hänvisar till säger bara att scenerna med huvudpersonens kolonistuga spelades in i Dalens koloniområde (Koloniföreningen Dalen, arkiverad sida). Listuddens koloniträdgårdsförening vid Flaten skrev i sin tur att stugan i serien var deras (arkiverad sida).

Renovera eller riva

Huset har fler brister. Förstudien beskriver också fönster med rötskador, vittrande fasadtegel och asbest i ventilationen. Huvudförslaget där var att bygga om och till huset för 2,3 miljarder kronor, och det bedömdes kunna stå klart 2034.

I juni föreslog regionens fastighets- och servicenämnd att en fördjupad förstudie för 40 miljoner kronor ska jämföra två vägar: att renovera och bygga till eller att riva huset och bygga ett nytt sjukhus. Samtidigt ska arbetet med en ny detaljplan börja (tjänsteutlåtandet, protokollet). Förslaget har gått vidare till regionstyrelsen.